Rädd för att leva - Och dö

Kvinnan, en medelålders dam med slingat, uppsatt hår vred på sitt huvud men bara så mycket så att jag kunde ana en glimt i ögonvrån. Det har startat tänkte jag. Tankarna har börjat luckra upp hennes pansar.

”Menar du” – Sa kvinnan, ”Menar du att jag är rädd för att leva?”

-          Jag menar ingenting. Svarade jag lugnt. Jag sitter mest här med gissningar som jag bollar över till dig. Vad tror du om den gissningen?

Kvinnan tittade nu rakt på mig, för en sekund helt oblygt, tills hon smet in innanför skalet igen. Drog in sina energier och låste alla tillgängliga lås för att skydda sig.

”Jag antar att du gissar rätt” – Suckade hon.

Jag väntade ut henne. Ville inte störa hennes egna gissningar. Väntade på att snappa upp nästa reaktion. Den lät inte vänta på sig.
”Hur kan man veta?” Frågade hon, ganska uppgivet.

-          Det kan man inte, svarade jag. Inte i en beständighet. Allt förändras. Faktum är att det vi sa nyss redan har förändrats. Inget förblir. Inte ens en åsikt. Men vi kan gissa! Och om gissningarna känns bra. Så kan vi hålla fast vid dom som en vetskap. Tills dom inte känns bra längre.

Kvinnan vände sig bort. Utåt. Iväg. Hon stod inte ut med sina egna känslor i just den stunden. Jag kunde se hur hon motstod att gråta. Höll tillbaka.

”Jag blir arg nu” – sa hon stilla.

-          Vad bra, svarade jag lugnt.

”Bra???” Kvinnan ryckte till, växte 20 cm i sin stol. Upprepade bryskt sin korta fråga; ”Bra???”

-          Absolut, log jag mjukt. – Väldigt bra, till och med. Detta förvirrade kvinnan ännu mer.

”Du menar att det är BRA att bli arg?” ” Och du menar att det är som att jag varit rädd för att leva, inte bara rädd för att dö?” Och du menar att jag inte behöver vara rädd längre?” ” Eller vad menar du?”

-          Jag menar ingenting, svarade jag lugnt. Jag höll ett neutralt ansikte när jag upprepade; - Jag kan bara gissa.
Effekten lät inte vänta på sig.

”JA!” Utropade kvinnan om än barskare, det ÄR så, jag HAR varit så så så rädd för att leva” Så brast hon i gråt.
”Vad gör jag nu då?” Hulkade hon.

Jag bjöd henne vatten och extra näsdukar. Lät henne snyfta ut det värsta. Ställde henne frågan;
-          Vad vill du göra?

”Åh, sa kvinnan och log medan hon snöt sig. Jag vill resa!”
”Jag vill bjuda hem vänner, stöka upp mitt hem, ha mina barnbarn i knäet och jag vill framförallt börja gå ut och dansa!”

”Menar du, verkligen, att det är OK att vara arg?” Upprepade kvinnan igen.
En slinga av hennes uppsatta hår envisades med att hänga framför hennes ena öga och det gjorde bilden så ypperligt perfekt, hon hade hamnat i tonårsstadiet i denna processen, kvinnan höll på att bryta sig loss, den perfekta uppsättningen var på väg att rämna.

-          Jag menar, att det är både ok OCH bra att visa alla känslor som kommer till oss, precis när dom kommer, för att ventilera dom, precis när dom uppstår, så ja. – Sa jag.

Kvinnan tog en klunk vatten. Hon höll kvar vattnet i sin mun som om hon smakade på det kalla vattnet. Plötsligt svalde hon det och utropade, ”Jag kan, egentligen göra vad jag vill va?”

-          Ja, svarade jag med ett mjukt leende. Du kan, om du vill, göra precis det du vill.
”Var kom rädslan ifrån?” Frågade hon sakta.

-          Hur var din födelse? – Frågade jag.
Kvinnan tittade på mig med uppspärrade ögon och sa direkt, ”Jag höll på att dö! Jag hade navelsträngen runt halsen så de fick rädda livet på mig!”

Jag iakttog skeendet bakom hennes ögon som reflekterade sig i hur hon svajade med blicken.

”Är det? Det? Som gjort att jag varit rädd för att leva i hela mitt liv?” ”Ah, jag tror att du gissar så” – sa kvinnan och log. ”Du gissar att min traumatiska födelse gett upphov till mina begränsningar? Är det så?”

-          Ja, svarade jag. Det är min gissning. Jag gissar även att du har haft ont i nedre delen av nacken och ländryggen i mer än halva ditt liv. Men det är såklart bara en gissning log jag.

Kvinnan spärrade upp ögonen igen. ”HUR kan du veta det?”

-          Det kan jag inte sa jag. – Jag bara gissade.

*En berättelse ur livet och coachingsamtal 2012* Carola Lind *

Om ett ensamt barn

Den fria världen. Om ett ensamt barn.

”Han vill aldrig gå ut” Säger mamman sakta. Jag betraktar hennes ansikte. Det finns ett lugn i hennes konstaterande.

”Han kommer helt enkelt aldrig ut” Upprepar hon som ett mantra. Hon har en övertygelse. Det är lätt att tro på henne.
Jag låter henne tala. Tillåter henne tömma ut hela historien som hon bär. Det är en Roman. Med snirkliga bokstäver på ett vackert omslag. Lockande. Innehållet däremot är vämjeligt. Stinkande. Ruttet. Nästan så att reflexen att hålla mig för näsan och munnen gör sig gällande.

”Pappan stänger in sig med honom för att tala honom till rätta” Säger mamman vidare. Han vill att vår son ska uppfostras väl”

Mitt inre sliter mig i olika riktningar, men jag sitter lugnt kvar och tar in. Lyssnar. Förstår vikten av att låta forsen flykta fritt. Inga fördämningar eller frågor som kan stoppa denna flodvåg nu.

”Han får blåmärken ibland. Men det är inte så farligt va? Han måste ju lyda?”

Jag hör mig själv fråga, - Vad tycker du själv?

Mamman rycker till. En motfråga var kanske ej vad hon väntade sig, dock vad hon automatiskt fick.
Jag hinner tänka miljoner tankar innan hon svarar.

”Jag tycker ej om mina egna blåmärken. De isolerar mig. Kan det vara därför han inte vill gå ut och leka?”

-          Så kan det vara svarar jag lugnt. Det kan också vara att han känner sig otrygg.

-          Vad är er son bra på, frågar jag.

” Åh han är en så duktig fotbollsspelare! Utropar mamman stolt. Han känner till alla spelare på tv!”

-          Spelar han fotboll själv? Frågar jag undrande. Mamman sänker huvudet snabbt. Nej, det har ej blivit så.
Sammanbitet vänder hon sig mot mig. Helt. Inte bara ansiktet. Hjälp mig! Utropar ögonen. ”Vad kan jag göra?” Frågar hon.
-          Det beror på vad du önskar som slutresultat. Svarar jag henne lugnt. Hon funderar en stund och brister sedan i gråt.  ”Men jag älskar ju honom” ”Hur ska jag klara mig utan honom” ”Han säger att jag aldrig får träffa min son igen”


Under tiden har jag skrivit ihop en lista till henne. Olika telefonnummer. Jag informerar henne om hela processen. Vad som nu kommer att ske. Vi går igenom det bit för bit.

Hon är helt med mig intellektuellt men känslorna river och sliter i henne. ” Han har lovat att döda mig” – säger hon matt.

Jag ger henne en stund i egna tankar. Hämtar ett glas vatten till henne och nya servetter. Sätter mig så att jag får ögonkontakt. Fångar hennes uppmärksamhet genom att gå igenom hela processen igen, vad som nu kommer att ske. Vad som kan komma att ske är inte lönt att dra upp.

”Ja, säger hon matt och sträcker sig efter listan med telefonnummer. ”Jag ringer när jag kommer hem, vår timme är ju slut nu”

Jag låter henne ta listan och säger, - Men du, jag har en timme till innan Lunch och den kostar dig inget. Jag sitter här med dig medan du ringer.

Jag kan även ringa de samtal som du ej vill ringa själv, säger jag medan jag fortfarande noga håller ögonkontakt med henne. Jag ser hur tvivlet rasar i henne. Hon känner sig för en stund förnedrad. Fångad i en fälla, hon hinner säkert känna ilska mot mig och såklart, mängder med frustration.

Här är det avgörande. Det är denna sekund som avgör om pojken någonsin ska få spela fotboll. På riktigt. Med kompisar. Utan blåmärken.

”Ge mig telefonen säger kvinnan. Ge mig den nu”

*En berättelse ur livet och coachingsamtal 2012* Carola Lind *

Klumpiga barn

Jag hörde om ett klumpigt barn. Ett barn som störde föräldrarnas dag genom sitt varande. Klumpig och ofokuserad fick jag höra, detta var synonymt med barnet.

Det jag reagerade mest på var ej barnets beskrivning, det var mamman.
Hennes rörelser skulle i mitt tycke kunna kallas för klumpiga. Hon till och med välte ut ett glas vatten medan vi samtalade.
Jag ville inte lägga mig i hennes historia. Jag kände att det fanns en värdefull skatt vid regnbågens slut. Eller som mamman uttryckte det; ”Det måste finnas något jävla slut på den här farsen”

Pojken, en 11 årig till synes normalt utvecklad, go och glad kille uppvisade ett störande inslag i hemmet. Han snubblade, tappade, välte, allt i sin närhet. Denna beskrivning kan låta drastisk för mig som åhörare men är såklart nog så plågsam för den som berättar och tycker sig ha en problematik.

Jag lät tiden för vårt samtal vara formen för hennes berättelse. Jag lät henne tala till punkt. Tårarna glittrade i hennes vackra ögon, mamman var färdig. Hon hade nått slutpunkten för sin historia. En historia som hon övat in och upprepat under en lång tid. Kanske flera år.

Luften hade gått ur mamman. Hon ansåg att skolan ej hjälpte till som de skulle. Denna klumpighet som gick alla på nerverna enligt mamman skulle bli deras förfall, hela familjen skulle falla samman om ingen hjälp fanns att få, om inga resurser sattes in snart. Hon ville bli sedd. Hörd. Min fundering i detta var, av vem?
Jag frågade om pojken själv ansåg sig vara klumpig. Mamman tittade klart och länge på mig innan hon svarade. ”Jag vet inte”
Hon såg bort en stund. Drog ett djupt andetag, vände sig mot mig och sa, ”Jag vet faktiskt inte!”
Pojken hade inga som helst från normen avvikande beteenden under sin uppväxt, mer än att mamman konstant, enligt henne själv, hade uppmärksammat och påpekat när han var klumpig. Vilket var ofta. Varje dag. Flera gånger per dag.
Detta hade resulterat i att fler personer hade uppmärksammat pojkens klumpighet. Detta hade spridit sig i familjen, bland kompisar och i skolan.

Mamman missade inte en chans att påpeka pojkens klumpighet.
Min andra fråga till mamman var; Hur var din uppväxt?
Där och då bröt mamman ihop. Jag gav henne ett glas vatten och lät henne hämta sig och samla sig för fortsatt samtal.
”Min pappa kallade mig alltid för klumpig” Sa kvinnan medan tårarna strömmade nerför kinderna. Hon tittade ut, långt bort i en intenhet, innesluten i en historiens berättelse där hon själv spelade huvudrollen. Minnen från barndomen spelades upp som en video i henne.

Plötsligt tittade hon på mig. Jag satt stilla och tyst, lät processen ha sin gång och medvetandegörandets briljanta självförverkligande gå hand i hand med insikten.

”Min pappa, kallade mig klumpig! I hela mitt jävla liv kallade den dåren mig för klumpfia!” – Utropade kvinnan, ”Fy fan vilken svin!”
Kvinnan stillade sig och mumlade något ohörbart. Bad om att få gå på toa och kom tillbaka snart, ganska nykter i blicken.

Hennes fråga sken i hela ansiktet.
”Min pojke är inte klumpig va?”

Han kanske har upplevts klumpig av dig? Sa jag mjukt. Mamman satt stilla och tittade bort. Sen kom hennes nästa fråga. ”Det är jag som är en klumpig förälder som lät min sorg över min pappas beteende projiceras på min son?”
Så kan det vara, sa jag.

Det kan också vara så att det var, vad du hade lärt dig. Det var det du hade lärt dig att se. Det var kanske det som du var van vid att fokusera på. Det kanske till och med var en rädsla för dig att föda ett klumpigt barn?

Mamman nickade sakta. ” Ja, jag var rädd hela graviditeten” – sa hon.

Och det var alltid det jag tittade efter, och jämförde honom, med andra barn, om han var klumpig.
Vad är motsatsen till klumpig? Frågade jag för att vidga vyn lite.

”Nej” Sa mamman direkt. Försök inte! Försök inte få mig att finna fler ord som han inte är. Han heter ”Pojkens namn” och DET, Är vad han är. Han är sig själv. Nu är det nog med etiketter! Inga fler etiketter på min son. Never! Utropade mamman.

Jag log varmt. Kände att ett genombrott tagit plats och att mamman nu var redo att möta sin son som den individ han är, ej som den han blivit i andras ögon genom projiceringar. En återkoppling senare vittnade om processens framgång, det hade verkligen gjort skillnad.

Ett barn hade gått från klumpig till sedd, för att hans mamma vågade vara brutalt ärlig om sig själv.
*En berättelse ur livet och coachingsamtal 2012* Carola Lind *

Vädjande Välvilja

Vädjar du till andras välvilja i manipulerande syfte?

Lugn, jag tänker inte anklaga någon för att manipulera medvetet.

Vår drivkraft som kanaliseras i olika skeenden kan komma att handla om manipulation vilket inte löser det destruktiva mönstret här och nu.

Ett exempel.

Du blir ovän med en vän/väninna.

För att vädja till denne för fortsatt vänskap kringgår du den essentiella delen, orsaken till ovänskapet och frågar henne, behöver du pengar?

Du är väl medveten om att hon behöver pengar då hon sitter i en taskig ekonomisk sits.

Ja! svarar hon, blir glad, ni blir vänner igen och allt slätas över. I alla fall på ytan.

Efter ett tag börjar du reta dig på din väninna igen. Det är här du kan slänga till henne att du faktiskt hjälpt henne ur en knipa precis så varför är hon inte lite schysst och håller med dig?

Detta är en mental manipulationslåsning. Du har låst in en process av förväntan, ett skuldbrev med din signatur som säger att hon SKA betala tillbaka i form av trofasthet lojalitet och lydnad.

Det är nästan så att du här kan längta lite efter att hon ska be dig om hjälp. Dels för att du som domare ska kunna avgöra om hon är värd det och dels för att du ska kunna fortsätta kontrollera henne i den lilla asken som du faktiskt tror dig ha henne.

Märk väl att detta kan pågå helt omedvetet och helt utan att du som persom menar något illa. Detta är ett vanligt mönster vi ärver av våra föräldrar och släktingar och behöver inte handla om pengar.. ofta handlar det om sex, tjänster och gärningar.

Du har något som du vet att din väninna vill ha.

Detta ger dig en styrande status. En topposition.

Sålänge din väninna inte tackar nej till dina pengar eller du själv avslutar detta manipulerande och kontrollerande kan mönstret ej brytas.

Märk väl att detta inte på något vis handlar om att ge villkorslöst, kravlöst eller med kärlek. Vilket det ofta heter från den som ger. Det låter bra men snart är du i fällan. "jag har faktiskt gett dig pengar" "Du borde faktiskt eftersom jag hjälpt dig" Osv.

Om du är den som manipulerar och ger av dig själv, pengar, sex, tjänster, då kan du titta på behovet av bekräftelse.

Varför har du detta enorma bekräftelsebehov?

Vad är det som gör att du tror att du ej duger som den person du är, helt avskalat det du kan ge?

Om du är den som tar emot och ofta hamnar i sitsen av att behöva andras pengar eller tjänster, där du snart får höra "allt du faktiskt borde göra eftersom du fått detta"

Säg nej.

Sätt ner foten och börja strukturera upp dina gränser. Se ditt värde, se över dina egna tillgångar!

Om du "Får sex" av din partner "När du är snäll och gör vad Han/Hon vill" då vet du nu att detta är inte sunt, två individer som manipulerar och blir manipulerade mår inte bra och detta föder genast andra destruktiva mönster. (Rollspel med överrenskomna riktlinjer går ej under denna rubrik)

Manipulerar du eller blir du manipulerad?

Ibland gör man både och i relation till olika människor.

Hjälp finns!

Dels att strukturera upp grundliga värderingar såsom liv och hem, jobb och ekonomi, men också med att titta på den personliga aspekten och miljöarvet.

Samtalscoahing kan vara hjälp till den personliga delen, att titta på de miljöfaktoriska aspekterna samt dig som person för att klargöra värdet av dig och din syn på din medmänskliga roll.


/Carola

Balanserad beständighet.

Hur skapar man något som varar? Helt fritt från destruktiv inverkan av hyper eller hypoinfluenser?

Hur skapar man något som varar längre än punkten då över- eller underdrifter blir kraften som kan bräcka beständigheten mitt itu?

Hur skapar vi beständighet utan att få stagnation på köpet?

Dalai Lama

When we are angry we are blind to reality. Anger may bring us a temporary burst of energy, but that energy is blind and it blocks the part of our brain that distinguishes right from wrong. To deal with our problems, we need to be practical and realistic. If we are to be realistic, we need to use our human intelligence properly, which means we need a calm mind.

Olika mentala tillstånd och processer ger oss olika anledningar att reagera. När vi reagerar för att vi kommer utanför hanteringsbara zonen brister beständigheten.

Endast du kan bestämma var din toleransnivå slutar i hanteringsbara zonen för beständighet.

Säkert har du en lista på vad du kan och inte kan acceptera för att en process ska förbli beständig. Om någon eller du själv inte följder denna lista uppstår ett motstånd och i detta motstånd blir ventilen att avbryta beständigheten på något sätt.

Allra bäst i en upprepad problematik är att gå tillbaka till utgångspunkten för processen och fråga sig själv om det inte är dags att uppdatera sina egna punkter på listan.

Kanske dessa avbrott av beständigheten uppkommer för att en inre undermedveten önskan ligger och puttar på det som är för dig synligt?

Kanske det är dags att revidera listan och dina önskningar?

Om du verkligen, innerligen vill ha beständighet i en process är det nämligen inte mycket som kan rucka på det!

Exempel:

Du är en del i en relation. Du har en partner. Ni älskar varandra. Vill vara tillsammans men hela tiden uppstår det situationer som gör att du eller din partner utesluter den andre från gemenskap och tvåsamhet.


Inom hanteringsbara zonen är nivån satt på minimi och toleransnivån för varandras personlighet och varande är ytterst minimal. Dessutom är det uttalat att "Om du gör såhär vill jag ej ha dig i min gemenskap"

Det finns olika faktorer att titta på här.

Dels Beständigheten som en helhet. Vill ni egentligen alls ha en beständighet? för evigt leva ihop, bara ni, resten av livet?

Kan ni båda tänka er att tänka om, se över och revidera er lista på vad som är ok att den andra personen gör är säger etc?

Ju fler gånger processen mynnar ut i en ventil och beständigheten bryts av en av er, dvs. en av er puttar ut och bort den andre, så ökar avståndet mellan er och för varje gång sjunker tilliten hos den som avfärdas.

Var och en i en relation äger ansvar för sina egna reaktioner och handhavanden inom det man kommit överrens om.

Beständighet i form av en beständig relation kan lätt brytas av den ene. Denna relation kan endast upptas om båda säger ja.

Till slut har den avyttrade sagt ja en gång för mycket, tröttnat och bryter beständigheten så att det blir ett beständigt avbrott.

Detta är nyckeln.

Allt strävar efter att bli beständigt. Universums krafter visar hela tiden vägen mot beständighet.

Så. Vad accepterar du då inom den sfären som utgör er relation?

Det du har på din lista är det som utgör formen för ett varande av beständighet eller ej.

Vad accepterar du av din partner?

Hur ska ni båda kunna vända en trend som utgör konstanta avbrott för att toleransnivån på en lista är så låg att det kvittar vad han eller hon gör så uppstår ventilen - avbrott?

Hur många gånger tror du att du kan avyttra din älskade som om hon eller han var ett lättvindligt blad för vinden, inget värd för dig?

Beständighet.

Smaka på det. Känn på energin.

Vad betyder det för dig? Vad läser du in? Hur kan du utöka din lista med tolerans och acceptans för att medverka till att skapa beständighet?

Beständighet kommer att ta plats oavsett, frågan är om det är i den formen du innerligt önskar men aldrig vågar visa.

Ekonomi är en annan omtalad form av energi.

Hur ser din lista ut här?

Hur agerar du innanför den hanteringsbara zonen? Plötsligt blir det siffror och så kanske vi kan se det med klarare ögon.

Om du har 100:- att handla för men handlar för 131:- kommer du antingen att få plocka bort varor för 31:- eller ta den summan på kredit, dvs. betala den vid ett senare tillfälle, eller, kanske någon annan i kön betalar denna summan till dig! Om de har dig på sin lista vill säga.

Om vi jämför med relationen ovan, om du överskrider gränsen för toleransen som din partner har på sin mentala lista över vad han/hon accepterar gällande dig, kommer det att bli en märkbar konsekvens. Beständigheten riskerar absolut att brytas, för du har överskridit de 100:- som du kunde nyttja.

Om du istället handlar för 50:- och utesluter det du faktiskt inte behöver handla, eller utesluter de processer som du faktiskt inte behöver föra in i din relation, ja då överträder vi inga gränser, skapar ingen drama, stannar i vår mitt.

Betyder det att vi inte ska reagera? Att vi ska ske som passiva varanden och bara ta skit?

Nej, det betyder inte så.

Det betyder att alla känslor som uppstår kommer att finna sin ventil, förr eller senare, i någon riktning. Om vi väntar med att hantera de uppkomna känslorna kommer de, att missanpassade som de är, ej ta plats i den naturliga form som de ursprungligen kom i.

Detta medför att det som sker när de ventileras är att de inte passar in. för i det flöde av processer och händelser som vi ständigt är i sker hela tiden nya saker som ger anledning till nya ventiler öppnas för nya känslor att pysa ut i.

Alla känslor är välkomna, direkt, när de uppstår, där och då, här och nu.

Beständigheten som en enskild process tål varje uppkommen känsloyttring som sker naturligt här och nu.

Beständigheten hotas dock av gamla lagrade känslor som tryckts tillbaka och som till slut kommer att ta plats vare sig vi vill det eller ej. Ibland smiter gamla lagrade känslor med nyuppkomna känslor som förstärks och utåt sett visar sig ofantligt mycket större än vad vi kan förstå att de skulle vara, kanske för en struntsak.

Om du investerar 200:- på ditt konto så kan du, nästa gång du handlar få med dig hem varor för upp till 300:- innanför din hanteringsbara zon.

Om du inversterar i din relation, dels genom att ta itu med känslor när de uppstår, acceptera och respektera att din partner gör detsamma, utan att ta det personligt, tillåta att känslor har liv, måste få leva och måste få lov att ta sina uttryck, ja då har du också en möjlighet att stärka beständigheten.

Om du accepterar och respekterar dig själv att du är en varelse som känner, att du har känslor som lever och visar dig och din omgivning på hur du reagerar på de olika processer som du interagerar i, då sätter du inte bara in 200:- på kontot, då visar du även vägen som en god förebild och människa i att ta ansvar för dig och det du står för, sätter struktur, konstruktiva gränser och vinner respekt på ett ödmjukt vis.

Balansera beständighet.

Acceptera, respektera, ventilera, utöka toleransnivån, öppna ventilerna för ditt känsloliv och låt dig levas fullt ut här och nu.

Hur fungerar din Intuition?

Har du en funktionell Intuition?

Brukar det du känner på dig stämma överrens med verkligheten?

Är det till och med så att du ibland kan känna på dig vad som snart ska ske?

Kanske klarser du? klardrömmer?

Eller är det så att du en gång hade dessa funktioner på topp och att du nu, just idag känner att du tappat kontakten med dom?

Det funkar helt enkelt inte längre?

Lugn, dom finns kvar.

I detta cirkeldiagram kan du känna efter var du har dina livsprocesser just nu. Bena gärna ut dem genom att känna in dom, en och en.

För att ha full tillgång till en funktionell Intuition ska du befinna dig mitt i din mitt.

En klar intuition totalt ofärgad av yttre destruktiva processer är också en känsla som styr dig totalt rätt på livts och ursprungets väg.

Så fort du tillåter dina livsprocesser gå utanför din mitt färgas dom av yttre omständigheter och här har du också en färgad intuitionskanal på köpet.

Vill du ha en ren funktionell intuition?

Håll dig mitt i din mitt i alla processer

oavsett.

Just Nu.

Just Nu.

Mår jag så bra jag kan må för inget kan jämföra sig med stunden. Det finns inget innan det finns inget sen det finns bara Nu och Nu mår jag bra.

För att jag är värd det.

Just nu lever jag i ett fritt flöde av händelser som är som bäst för mig just nu. Det finns inget innan det finns inget sen det finns bara Nu och Nu är jag i flödet..., ÄR en del av flödet jag flödar åt exakt det håll som är bäst för mig just Nu.

För att jag är värd det.

Just nu Är Jag Informationen som flödar för mig, all vetskap all kunskap all INformation jag behöver Just nu för Livet att vara så bra det kan Nu. Jag vet allt. Jag Är allt. Jag kan allt jag behöver kunna jag Är allt jag behöver vara Jag vet allt jag behöver veta. Just NU.

För att jag är värd det.

Just Nu är min ekonomi i det bästa flöde för mig just Nu. Nu är flödet av pengar ut från mig och in till mig det bästa med en gyllene kanal helt öppen att förse mig med exakt den ekonomi som passar mig perfekt för stunden, Just Exakt Nu är jag ett överflöd av pengar och alla mina ekonomiska behov är tillgodosedda. Just Nu.

För att jag är värd det.

Just nu är jag Älskad och älskar att Älska och ÄLSKAR obehindrat alla jag älskar. Jag Älskar att vara Älskad jag är Älskad för den jag är, personligt varmt vackert fritt och för MIG.

För att jag är värd det.

Och för att Kärleken är fri för alla att ta del av. För att jag Älskar MIG jag älskar att Älska mig själv som den vackraste individ som finns som den mest älskvärda person, Jag älskar att älska mig, Jag älskar mig så att jag Älskar dig, Ja jag ÄLSKAR att Älska dig och jag Älskar dig. Och även dig. Och dig. Jag Älskar flödet av kärlek som finns JUST NU som OBEHINDRAT finns i alla jag Älskar och JAG är det flödet. JAG Är flödet av Kärlek och JAG känner hur varm jag blir av all kärlek jag tillåter mig att känna och få.

Jag ÄR kärlek.

För att jag är värd det!

Just Nu. Är mitt liv så Fantastiskt skapat att allt jag önskat och tänkt mig vilja, känna, kunna, skulla, är precis i Nuet så bra det kan bli. Jag har skapat mitt liv till denna punkt och fast allt är så bra kan det alltid bli bättre! Jag fortsätter skapa mitt liv JUST NU till det bättre med mitt positiva tänkande som BARA kan bli bättre!

Så

Just NU

Är allt så bra som jag skapat det

Och det kan bara bli bättre

Med mitt sätt att skapa och tänka positivt

Alltid

och NU.

För att jag är värd det.

Just nu i exakt denna stund Mår jag så bra jag kan må. Det finns inget innan det finns inget sen det finns bara Nu och jag är den som skapar mitt Nu, bättre och bättre med mina positiva tankar om livet. Nu.

För att jag har ett värde.

Och det värdet är Jag.

JAG är värd ALLT just Nu.
Jag är värdefull.

Just Nu.